Nobel glasservis

”Konsthistorikern Åke Livstedt hade fått uppgiften att arrangera Nobelfesten och bestämma nya former för den…det dukade bordet (blev) en av de viktigaste delarna. Uppgiften att rita glas och bestick till Nobelservisen var svår på det sättet att den måste lyckas. Man får inte misslyckas med en sån uppgift. Den måste fylla alla funktioner och dessutom ska folk tycka att den är stilig där den står. Men samtidigt var det en lätt uppgift eftersom man inte hade någon marknad, ingen kundkategori, inget marknadssegment eller prisläge att ta hänsyn till. Det gällde bara en enda sak, en speciell fest. Om den fungerade bra på den festen, ja, då var jobbet klart. Då var uppgiften löst.

Sen är det klart att den skulle säljas efteråt, men det var inte det primära problemet. För min del tycker jag det bästa med Nobelservisen är att den inte är ett uppkok på någon 1700-talsromantik. Det är faktiskt ett glas från andra halvan av 1900-talet och det syns och det tycker jag känns bra för min del. Vitvinsglasets gröna ben var medvetet gjort som en romantisk touch med drag från 1920-talet. Egentligen tycker jag om en viss anonymitet när det gäller vardagsvaror. Jag tycker inte om att sätta mig vid ett matbord och höra kommentarerna runtomkring: - Den här gaffeln är fin! Vilket stiligt porslin! Men när det gällde Nobelfesten så tyckte jag att det var en framgång när man kommenterade glas, bestick och porslin precis som musik, fanfarer, danser, processioner och blommor. Där satt det över tusen personer och ingen hade bekymmer för vad man skulle prata om. Alla tog upp en kniv eller pekade på något intressant som hände. Rekvisitan gjorde det enklare att umgås vid högtidligheten.”

Gunnar Cyrén

Mer om Nobel