Svenska män och flickor
"1968 började jag med målade figurer på glas. Det blev en serie exklusiva glasskålar som jag kallade. Svenska män och flickor, egentligen uniformerade gubbar med tjejer som inte hade några kläder på sig och några som hade det. De fick namn som: Musikkåren, Cykelutflykt, Bröllop och Flygplan. Och de blev rätt härliga med mycket flaggor och blågula band och man tyckte att de var mycket svenska och lämpliga som officiella hedersgåvor till statens utländska gäster. Vi gjorde också målade servisglas, alla med figurer.
Det fanns en målningsateljé i Orrefors där Heintz Richter arbetade med de här glasen. Han gjorde också graalämnen. Heintz var utbildad glasmålare från början men hade inte fått jobba med det tidigare i Orrefors, så jag tror att han var inspirerad. Han gjorde mycket fina arbeten.
(…) En gång skrev musik- och konstkritikern Ingmar Glanzelius ett brev till mig och frågade (då hade jag gjort de där målade skålarna som var så dyra).
- Är det moraliskt försvarbart att Orrefors gör sådana skålar, när världen i övrigt svälter? Från hans sida var det en helt neutral fråga, men den låg i tiden. Det är ju ingen enkel fråga precis. Ska man känna sig omoralisk för att man inte har hål i skorna? Man kan fråga var gränsen ska gå. Man kan inte vara halvt moralisk. Jag tror att jag svarade så här den gången: - Om Orrefors slutar göra sådana här glas så betyder det ingenting för världssvälten. Däremot vore det ganska tråkigt för svensk glasindustri och för Orrefors samhälle vore det rena katastrofen. Jag tror på att alla ska göra sitt bästa och göra det de är bra på. Orrefors är bra på att göra sådana här glas och därför är det riktigt att Orrefors tillverkar dem.
Resonemanget kanske inte håller i alla lägen, men vilket resonemang gör det."
Gunnar Cyrén
