Graaltekniken började utvecklas av Knut Bergqvist ca 1916, då han arbetade vid Orrefors Glasbruk. Det är en vidareutveckling av överfångsglaset, som innebär att glasblåsaren kränger flera färgade glasskikt över varandra. Efter avkylning graveras, slipas eller blästras mönster olika djupt genom färgskikten. Det färdiga ämnet värms sedan upp och fästes på pipan. Klart glas läggs på och ämnet blåses upp för att få sin slutliga form. Motivet kan på så sätt få många färger och mönstret hamnar ”inne i” glaset. När graalglaset blåses upp expanderar mönstret, det blir större och ändrar delvis sin form, vilket bidrar till att varje graalglas blir unikt. Arbetsprocessen är mycket tidskrävande och involverar många hantverksdiscipliner som blåsare, gravörer, slipare etc.