”Idéerna från mina första silverutställningar tog jag med mig ner till Orrefors och pratade med Göran Diedrichs, som då var VD. Jag föreslog honom att vi skulle göra glas på samma sätt. Det skulle få ta den tid det tog, med all den möda jag ville lägga ner på hantverket. Vi förstod att det skulle bli dyra pjäser. Men han tyckte att det lät intressant och vi satte igång. Jag började med båtformer, flera olika fantasiformer i tunt glas och med mycket kvalificerat slipjobb, som Bernt Nilsson utförde. Allt det här var ett betydelsefullt steg vad gällde prisutvecklingen just då (…) Något år senare sökte jag en mer naturlig formvärld, en mer böljande, där glasets tillstånd när det var varmt skulle få bestämma formen.