Jag hade ju inte blivit förvånad om mina föräldrar, som var så djupt religiösa, skulle ha sagt någonting om min musikinriktning men de försökte aldrig en enda gång påverka mig. Ingenting i den vägen. Jag hade börjat med klarinett och det tyckte de ju var fint. Jag var med i Gossorkestern som spelade på Valborg och första maj och det fyllde en liten plats i samhällslivet. Men sen köpte jag en saxofon, en silverfärgad Kolerth, och började ta lektioner för en yrkesmusiker. Jag satt på tredje våningen hemma och tränade och det måste ha låtit fruktansvärt illa - en stor tenor. Hyresgästerna klagade för ljudet följde rören på elementen och de pratade med pappa och menade:
- Om sonen nu ska spela saxofon, måste han då ha en så stor och grov en? De som bodde längst ner var med i metodistkyrkan och han skrev psalmer. De var ordentliga människor. Jag flyttade ner i källaren - i pannrummet - och spelade. Ett år senare började jag faktiskt spela dansmusik. Jag var 18 år då. Inte heller då protesterade mina föräldrar. De kanske inte tyckte att det var så lämpligt, men det sa de inte rent ut. De sa det på ett annat sätt. Den kommande julen hade pappa köpt en fiol till mig i julklapp. Det var en ganska fin gest. Men då spelade jag redan i ett populärt dansband på Gävle folkpark. Vi spelade i tre månader varje kväll. Varje kväll - det är mycket det. Jag spelade saxofon och klarinett. Jag tog lektioner i klarinett på Folkets Hus för en kille i länsorkestern och jag tog lektioner i fiol om mornarna innan jag började på guldsmedjan. Och sen blev jag ju lite intresserad av klassisk musik så jag började i en förortsorkester och spelade fagott. Jag tog fagottlektioner på teatern. Fagotten läste man i basklav. Tänk ändå så aktiv man var! Hade jag haft otur så hade jag fått ett erbjudande att spela i någon professionell dans- eller jazzorkester och det hade jag väl inte sagt nej till. Då kanske jag hade lärt mig spela ordentligt och blivit en bra musiker. Men jag hade säkert inte trivts lika bra som yrkesmusiker som med att vara amatör."

Gunnar Cyrén

Ljudinspelning från den här tiden saknas tyvärr.