Graalglas 70-tal

Graaltekniken började utvecklas av Knut Bergqvist ca 1916, då han arbetade vid Orrefors Glasbruk. Det är en vidareutveckling av överfångsglaset, som innebär att glasblåsaren kränger flera färgade glasskikt över varandra. Efter avkylning graveras, slipas eller blästras mönster olika djupt genom färgskikten. Det färdiga ämnet värms sedan upp och fästes på pipan. Klart glas läggs på och ämnet blåses upp för att få sin slutliga form. Motivet kan på så sätt få många färger och mönstret hamnar ”inne i” glaset. När graalglaset blåses upp expanderar mönstret, det blir större och ändrar delvis sin form, vilket bidrar till att varje graalglas blir unikt. Arbetsprocessen är mycket tidskrävande och involverar många hantverksdiscipliner som blåsare, gravörer, slipare etc. Graaltekniken har genom åren blivit intimt förknippad med Orrefors Glasbruk och formgivarna på bruket arbetade alla med graaltekniken.


"...när det gällde konstglaset så tog jag upp graalglaset igen och gjorde en hel del figurgraal - med idealiserade arkaiska motiv - lite humoristiska. Det här visade jag på NK våren 1977. Det var första gången på åtta år som jag ställde ut för svensk publik."

Gunnar Cyrén