Människans frihet - skulptur

Skulptur i järn för innergården på f.d. Gävle fängelse, år 2007.

"Det här är en skulptur som står vid ett gammalt fängelse.
Här har människor suttit inlåsta under långa tider. Rättvist eller orättvist.

Meningen med mitt arbete här är att det på något vis skall säga något om detta. Jag har tänkt mig att det hela handlar om fångens frihet. Alltså det som man verkligen försökt ta ifrån honom. För den som blivit berövad sin fysiska eller mentala frihet är fantasin det enda som är kvar som kan liknas vid frihet. I fantasin spränger man murarna och kommer dit man vill och får vad man vill. Och det man vill är att få revansch, förlåtelse, få en ny chans, få förklara sig och få upprättelse och naturligtvis få tillfredsställa sin längtan. Möta dem man tycker om, bli accepterad, bli älskad.

I den andan har jag gjort en komposition med fyra siluetter av en människa som i fantasin upplever något som i hans verklighet är omöjligt men på detta sätt genom fantasin blir möjligt och nödvändigt. De bilder, eller siluetter vi ser här, utskurna ur tjock järnplåt återger en instängd människas rörelser projicerade på cellväggen i ljuset från det fönstret på motsatta väggen. En siluett är nu ingen självklar bild. Den kan inte återge ett perspektiv. En arm som riktas emot oss blir en obestämd fläck t. ex. och två ben blir kanske till ett och fantasin får skjuta till det som fattas för stunden. Man kan se den här skulpturen som två siluetter stående i kors eller fyra som går i och ur varandra. Fyra ögonblicksbilder tagna ur en enda sammanhängande rörelse i en inbillad dans eller slagsmål. Det lilla hålet där uppe i det som ser ut som ett huvud behöver inte vara ett öga. Det är lika gärna en fjäril. En fjäril som symbol för fantasin. En symbol för all fantasi och frihet, även för den fantasi och frihet som skapat den här skulpturen. Det finns ett afrikanskt folk som säger: Människan existerar bara i termiternas fantasi.

Efter ett sådant storslaget tankesprång kanske man vågar säga: Människans frihet är en fjäril.”

Gunnar Cyrén