Graverat glas, 60-talet
”Att jag började med gravyr är inte så konstigt, eftersom jag hade tecknat mycket under tidigare år. Man behöver ju heller inte veta så mycket om glas för att göra en gravyr. Det är ju bara att dekorera ett kärl. Men naturligtvis gjorde jag mina egna former. Dekoren tecknade jag direkt på glaset i vit täckfärg. Så kom de första figurerna till på fat och skålar: Lejon och tjur, Daniel i lejongropen, Flickor med parasoll och bollar, Cyklisterna och andra. Allt det här kom till under 1960. Det var orreforsskt tyckte jag, även om de var lite elakare i formen än vad man hade gjort tidigare.
Förmodligen passade det här mig ganska bra. Jag fick en del uppmuntran också men det gav företaget oerhört lite i ekonomiskt utbyte. Jag var nog den sista som sysslade med mer omfattande gravyr vid Orrefors. Ingeborg Lundin hade ju också gjort en del, mycket fint, men det var likadant för henne, ingen som helst kommersiell framgång. Tidigare när det var som mest populärt med gravyr fanns det över 40 gravörer i Orrefors, när jag kom till bruket var de 25 och nu idag (1997) finns det ett par stycken. Man försökte undan för undan förenkla gravyren för att hålla ner priserna; att vända bort ansiktet på figurerna, avbilda dem bakifrån, eller att förse kvinnorna med långa kjolar för att slippa gravera benen.”
Gunnar Cyrén
